Opponent.se

Länken som visas i slutet av videon går till centerforinquiry.net/cffe och handlar om en tävling där du ska lägga upp ditt yttrandefrihetsbudskap på YouTube.

Har du hört den förut? Att man inte ska dra alla muslimer över samma kam. Samtidigt får vi höra att muslimer är kränkta och att Lars Vilks karikatyrpublicering därför var felaktig. Jag ska belysa inkonsekvensen i argumentationen.

Ett argument mot Vilks publicering är att muslimer blir kränkta av Muhammedbilderna. Detta tycks vara ett mycket vanligt argument, vilket jag förvisso redan förklarat varför det är ogiltigt. Men för att köra ned pålen lite djupare i hjärtat på argumentet ska jag även jämföra det med ett annat argument som dessa anti-Vilks-förespråkare ofta kör med.

Påstående 1: Muslimer blir kränkta.

Det första påståendet håller nog flera människor med om. Det är väl ett faktum att muslimer blir kränkta av karikatyrer? Håller du med om det?

Påstående 2: Muslimer blir våldsamma.

Här kanske någon instinktivt vill bemöta det andra påståendet. Företrädesvis med motargumentet om att man inte kan dra alla muslimer över en kam. Det finns ju faktiskt moderata muslimer som inte tillgriper våld, utan faktiskt värnar om det fria ordet. De våldsamma muslimerna är endast en minoritet.

Och det må vara helt sant. Vad jag däremot vill accentuera är den skrämmande acceptansen för det första påståendet: ”Muslimer är kränkta”. För är inte det egentligen samma sak som att säga att muslimer blir våldsamma? Är inte det detsamma som att dra alla muslimer över en och samma kam? Hur vet vi att alla muslimer blir kränkta? Jag vill hävda att vi inte vet det alls. Det är en premiss som blivit accepterad och inrotad i den offentliga debatten och som tyvärr inte passerat det kritiska tänkandet.

Att måla ut någon som ett offer gör vi människor lättvindigt. Vi ikläder gärna människor kollektivt en kostym av förtryck. Men när vi försöker ikläda dem en kostym av skuld, som i fallet med att kalla ”alla” muslimer våldsamma, tar vi intuitivt avstånd från argumentet  eftersom det vore att gruppera ihop människor snarare än att se deras individuella handlingar. Eller vad man formellt kallar pars pro toto – delen för helheten.

Vad har då detta för betydelse? Denna inkonsekvens i argumentation ställer förstås bevisbördan allena på den som argumenterar emot muslimernas påstådda kränkthet (alltså den som argumenterar för Vilks yttrandefrihet om vi ska polarisera och förenkla debatten något). Därför är det viktigt att upptäcka sådana här ad hoc-fallacier.

Nu har det gått för långt, tycker Pakistan som censurerar hela Facebook på grund av Draw Muhammed Day.

20 maj 2010 är Draw Muhammed Day. Rita en bild av profeten Muhammed. Visa att religiösa symboler inte har rätten att undgå kritik. Visa att du inte låter dig självcensureras. Visa att du tycker att yttrandefriheten är viktigare än hädelse och något som inte kan förhandlas bort. Droppen urholkar stenen!

Om du tycker att den mittersta bilden är kränkande, vad tycker du då om att profeten var gift med en nioåring? Är teckningen värre än verkligheten? Då kanske det är dags att ta dig i kragen och klättra upp ur det mörka stenåldershålet av ignorans och vidskepelse och klättra upp till ljuset av upplysning?

(Jag har inte gjort teckningarna själv, hade tyvärr inte tid. Läs mer om evenemanget på drawmuhammadday.com.)

Klicka på bilden för högsta upplösning.

Vad är värst: De präster som förgriper sig på barn, eller de svordomar som yttras över att präster förgripit sig på barn?

And if you look into your motherfucking heart and tell me true
If this motherfucking stupid fucking song offended you,
With its filthy fucking language and its fucking direspect,
If it made you feel angry, go ahead and write a letter,
But if you find me more offensive than the fucking possibility
The pope protected priests when they were getting fucking fiddly
Then listen to me motherfucker – this here is a fact,
You are just as morally misguided as that motherfucking,
Power-hungry, self-aggrandized bigot in the stupid fucking hat.

Ska även de med obehagliga åsikter få yttra sig? Eller ännu värre, ska vi till och med ge dem stöd?! Den debatten tycks aldrig ta slut. För så fort någon med en diametralt skild åsikt från den gängse, pratar vi om ändringar i lagstiftningen.

Den rasistiska tidningen Nationell Idag har fått presstöd på 2,3 miljoner kronor. Enligt somliga är det skandal att en rasistisk tidning får presstöd, men det handlar inte om att se saken ur detta simplistiska perspektiv, utan en mer generell och principiell nivå som handlar om yttrandefrihet.

Det är också värt att komma ihåg att presstödet utgörs av cirka en halv miljard kronor per år. Tidningen Nationell Idags stöd är därför ytterst marginellt i jämförelse.

Jag är säkert en av de få som tycker det är bra att rasistiska organisationer hamnar i den offentliga debatten, snarare än att de förpassas till samhällets mörka gränder. Genom att deras åsikter finns uppe i strålkastaren är det också möjligt att vederlägga dem.

Rasism är den lägsta formen av kollektivism. Det går att demonstrera rasism felaktig på många grunder, inte minst vetenskapliga. Men det är tillåtet inom yttrandefriheten att även sprida påståenden som är felaktiga. Det är samtidigt vår rättighet, och i många fall skyldighet, att sätta stopp för felaktiga påståenden och pseudovetenskap. Och då genom att själva använda vår yttrandefrihet – inte genom att hindra dem med obehagliga åsikter att yttra sig.

Det finns nämligen två alternativ. Antingen tillåts bara tidningar som har vissa politiska värderingar att faktiskt driva tidningar. Värderingar som stämmer överens med regeringen och riksdagens intentioner. Det är sådana länder vi brukar kalla Kina eller Nordkorea. Eller så tillåter vi att även värderingar vi inte nödvändigtvis sympatiserar med tillåts. För vem ska annars bestämma över vad som är tillåtna och otillåtna åsikter?

Den före detta chefredaktören Kurdo Baksi, är negativ till detta presstöd och skriver följande på Journalistens hemsida:

Det finns de som i yttandefrihetens [sic!] namn välkomnar det ekonomiska stödet till Nationell Idag men det är inget hållbart argument. [...] Svenskt presstöd bör går [sic!] till tidningar som utvidgar vår horisont – absolut inte till tidningar som förminskar vår syn på omvärlden. Att ge ekonomiskt stöd till Nationell Idag är ett olyckligt tecken på att våra etablerade partier anammar de främlingsfientliga partiernas retorik.

Om yttrandefrihet inte är ett hållbart argument vet jag inte vad som är det. Med yttrandefrihet kommer inte kriterium som att ”vidga människors perspektiv”. Yttrandefriheten är helt och hållet  rätten att yttra sig – över huvud taget. En sådan rätt kan inte villkoras med att den ska vidga perspektiv, varpå tidskrifter som kan anses vara reaktionära inte tillåts. Helt efter Baksis eget godtycke, förmodar jag.

För mig är valet nämligen väldigt enkelt. Min frihet slutar där din frihet börjar. Således följer det att jag saknar rätt att påtvinga mina värderingar på dig, och du saknar rätten att göra detsamma mot mig. Det är till och med den enda logiskt konsistenta och hållbara lösningen som går att uppbringa i ett samhälle som stretar åt lika många riktningar som det finns människor.

Som liberal kan det förstås tyckas motsägelsefullt att accentuera presstödets betydelse. Men jag vill faktiskt hävda att det är precis tvärtom. Genom presstödet når vi liberalismens fulla potential. Endast genom att ge så många som möjligt rätten att uttrycka sig når vi en frihet som på allvar kan kallas liberalism. Yttrandefriheten hotade Iran under valåret och den hotar Kina, även om Google upphävt internetcensuren. Men genom att använda yttrandefriheten kan vi själva åstadkomma förändringar. Yttrandefriheten ska användas. Inte låsas in i ett dammigt förråd och släppas ut när personer med ”rätt” värderingar tycker det är okej att den får rastas offentligt.

Jag försvarar rasisters rätt att yttra sig. Men jag fördömer deras åsikter.

Mer läsning

• SvD: Nationell Idag får statliga miljoner
• DN: Judisk protest mot presstödet till Nationell Idag
• Journalisten: Nationell Idag bör inte få presstöd
• Second Opinion: Presstödets motståndare använder Nationell I dag

Författaren Phillip Pullman svarar på kritik om hans nya bok The Good Man Jesus and the Scoundrel Christ som vissa kristna anser är kränkande.

(Via New Humanist)

Friheten får inte tas som gisslan

I ett fritt samhälle hör känslan av kränkthet till normaltillståndet. Vi har rätt att ge svar på tal, men inte rätt att förbjuda själva talet. Därför kan den islamistiska vreden mot Muhammedbilderna inte hanteras genom eftergifter, skriver filosofiprofessorn Per Bauhn.

Det är ingressen på debattartikeln som Per Bauhn, professor i praktisk filosofi (och en av mina favoritfilosofer till råga på allt), skriver i Svenska Dagbladets brännpunkt.

Här kommer ett intressant stycke om att ta hänsyn till människor som blir kränkta, vilket jag gick in på lite i min egen artikel häromdagen:

Hänsynsargumentet måste emellertid nagelfaras hårt, eftersom det ytterst är utövandet av medborgerliga fri- och rättigheter som står på spel. Till att börja med måste vi tillåta oss att ifrågasätta argument om kränkthet som sådana. Vem som helst kan känna sig kränkt av vad som helst.

I Schweiz kände man sig till exempel kränkt av islams synliga närvaro och röstade för ett förbud mot minareter. I Frankrike kommer kanske burkan att gå samma väg – också därför att en sekulär majoritet känner sig just kränkt och utmanad av en islamistisk klädkod.

Detta är den subjektiva kränkthetens paradox. Muslimer kan vara kränkta av Muhammed som rondellhund och icke-muslimer kan vara kränkta över muslimers klädkod. Således, om vi ska visa hänsyn och inte rita rondellhundar måste muslimer i samma utsträckning byta klädkod. Min frihet slutar där din frihet börjar. Vi har därför inte rätten att påtvinga våra övertygelser på någon annan, i synnerhet inte när de är två arbiträra värden i ett paradigm av flera.

Bauhn fortsätter:

Men vi kan också kräva av vuxna normala människor att de ska kunna ifrågasätta sina egna känslomässiga reaktioner och hur dessa reaktioner omsätts i handling. Det är ett allvarligt misstag om vi i våra resonemang kring religiös tro gör undantag för de troende, och frånkänner dem ett ansvar för hur de reagerar på upplevda utmaningar mot deras tabun.

Då frihet är ett av de mest basala intrinsikala värdena som existerar trumfar det subjektiva upplevelser av kränkthet vilken dag som helst. Om vi fråntar människor deras rätt till frihet (i det här fallet frihet från tvång, då frihet per se är ett komplext filosofiskt begrepp) fråntar vi dem också möjligheten att opponera sig när de är kränkta. Det är ytterligare en av paradoxerna.

Jag är glad över att muslimer som flytt från andra länder kan komma hit och utnyttja sin yttrandefrihet. Jag hoppas att alla ska inse värdet av denna rätt. Men som med alla rättigheter existerar den enbart om den utnyttjas. Att ”visa hänsyn” kan man göra mot Ahmadinejad också, men det är det få som förespråkar.

Yttrandefrihetens vara eller icke vara är alla rationella människor överens om – alla har rätt till yttrandefrihet. Men man bör däremot inte alltid använda den, heter det. Här tänker jag besvara några invändningar mot yttrandefrihet.

Sju personer är gripna för att ha planerat mörda Lars Vilks som ritade profeten Muhammed som rondellhund. Via Mjömark hittar jag följande debatt om ämnet i programmet Efter tio som gick på TV4 i morse den 10 mars:

Jag ska kommentera några vanliga invändningar. De nämns ytligt i programmet, men jag tar min utgångspunkt huvudsakligen från det offentliga samtalet snarare än någon partikulär diskussion.

”Muslimer blir kränkta av publiceringen”

Det är ett trivialt påstående vi förmodligen alla kan hålla med om (det räcker ju faktiskt med två kränkta muslimer för att man ska kunna prata om muslimer i plural, även om frasen säkert konnoterar mer än så). Undertexten i den här meningen är dock att publiceringen av Muhammed som rondellhund därav skulle vara oberättigad. Alltså, om någon blir kränkt av X, bör detta X inte publiceras. Här finns det många invändningar, men jag ska belysa i huvudsak två:

Den första invändningen är att det finns många saker man kan bli kränkt över. En godtycklig social grupp kan bli kränkt över en polariserande social grupps åsikter. Ett fullt stringent argument vore därför att man skulle låta bli att publicera uppgifter som kunde kränka över huvud taget. Detta är förstås absurt eftersom det skulle leda till att yttrandefriheten inte skulle existera.

Jag har argumenterat med infödda svenskar som hävdar att islam har en särställning och ska behandlas annorlunda än andra religioner. Något argument till detta påstådda sakförhållande har jag däremot inte fått, mer än att man ska vara tolerant. Att vara tolerant är inte ekvivalent med att hålla käften, utan snarare att faktiskt visa tolerans mot yttrandefriheten och alla människors rätt att de facto uttrycka sig enligt denna rätt.

Den andra invändningen mot att underlåta publicering är att islam eller profeten Muhammed är abstrakta värden. Endast kränkning av individer kan anses vara orättfärdig. Ty om valfri social grupp kan definiera ett antal värden som inte får kränkas, kan jag likaledes sätta upp ett godtyckligt värde som jag inte anser får kränkas (och försöka åberopa religionsfrihet).

Om vi skulle kritisera scientologer för deras abstrakta värden, såsom thetaner eller den intergalaktiska rymdhärskaren Xenu, skulle förstås ingen bry sig det minsta eftersom det är ett originellt korkat påhitt. Alla vet att scientologin är en destruktiv sekt vars existens motiveras av profit, men det är icke desto mindre samma typ av kritik mot de båda religionerna. Vi gör helt enkelt en åtskillnad mellan olika värden som olika fina, men vars följder ligger på samma nivå.

Om man inte bör karikera Muhammed som rondellhund därför att muslimer känner sig kränkta, bör man heller inte karikera Xenu om scientologer känner sig kränkta. Att hävda något annorlunda vore att ge islam en särställning, vilket förvisso redan gjorts på FN-nivå, men det är icke desto mindre ett ogiltigt argument.

Man upplever helt enkelt en kränkthet därför att man identifierar sig med en övertygelse som explicit säger att man bör känna sig kränkt över vad andra säger och gör. Det är detta som är det absurda. Universella mänskliga rättigheter finns för att skydda individer, inte abstrakta värden.

”Eftersom islamister får vatten på sin kvarn borde inte rondellhunden publicerats”

Det heter också att ”publiceringen spelar islamisterna direkt i händerna”. Det är ett märkligt resonemang att något som gynnar islamister automatiskt skulle vara fel. Det är lätt att upptäcka det absurda om vi gör en analogi till en trivial vardagsföreteelse:

1. Det som gynnar islamister är fel.
2. Mat gynnar islamisters hälsa och välmående.
3. Alltså är mat fel.

Invändningen mot detta är förstås att publiceringen inte är någon isolerad händelse, utan har konsekvenser även flera år senare. Det är ett annat typ av konsekventialistiskt resonemang som går ut på att konsekvenserna av handlingarna ska utröna om handlingen var befogad eller inte. Det vill säga, om många människor blir kränkta var handlingen fel. Men då är återigen jämförelsen till Xenu inte långt borta.

Att hävda att man inte får publicera en teckning genom att appellera till de konsekvenser som kan tänkas uppstå, i synnerhet våld, är därför ett logiskt felslut av stora mått. Om jag ritar en teckning som leder till att jag får ett pris på mitt huvud vore mordhotet förstås inget argument mot teckningen.

Att publiceringen på något vis skulle undergräva toleransen eller förståelsen mellan muslimer och icke-muslimer är heller inget vidare gott argument. Problemet i det fallet är att människor i allmänhet generaliserar från enskilda händelser. Det vill säga, om en islamist mordhotar en konstnär så når man slutsatsen att ”muslimer är våldsamma” vilket förstås är rent nonsens. Att vi människor däremot generaliserar från anekdoter har med vissa evolutionära förklaringar att göra, och då måste man förklara varför en sådan generalisering är ett felslut och därmed ogiltigt.

För om man kan hävda att publiceringen leder till att folk gör felaktiga generaliseringar om muslimer (vilket leder till intolerans) och därmed är felaktig, kan man lika väl hävda att förståelsen för orsakssamband är bristande och vi måste därför lägga större vikt vid att utbilda människor i rationellt och kritiskt tänkande.

Skillnaden är att den förstnämnda metoden syftar till att undertrycka information eftersom människor ”inte kan hantera den” medan den sistnämnda syftar till att kritiskt granska informationen därför att människor är rationellt kapabla till att göra så.

Jag är för en yttrandefrihet där man tillåts yttra sig utan att tänka på vilka abstrakta värden människor kan tänkas identifiera sig med, och därmed känna sig kränkta. Är du?

Läs också

• Välkommen till verkligheten. I Sverige har vi yttrandefrihet. (Länk till min andra blogg)
• Säg hej då till din yttrandefrihet
• ”Alla ska väl känna en berusande frihetskänsla?”

(Tack för att du läste ända hit. Jag noterar att det är exakt ett år sedan jag skrev om FN-resolutionen som ger islam en särskild juridisk ställning, vilket är lite ironiskt.)