Peter M. Dahlgren Samlade texter

Varför ägnar sig genusforskare åt strukturell diskriminering av män?

De flesta genusforskare på svenska universitet är kvinnor. Alltså förekommer det en strukturell diskriminering av män på dessa institutioner. Den slutsatsen kan vi med enkelhet dra om vi utgår från en strukturalistisk föreställning om rättvisa.

Den här typen av argument må säkert bita på någon, men icke desto mindre leder de till absurda konsekvenser som vi snart ska se.

Låt oss för sakens skull blottlägga argumentet med större tydlighet:

  1. Grupper som är underrepresenterade diskrimineras.
  2. Män är underrepresenterade inom genusforskningen.
  3. Alltså är män inom genusforskningen diskriminerade.

Detta deduktiva argument går inte att förneka utan att förneka en grundpelare inom den strukturella idéföreställningen. Premiss 1 säger nämligen att om det finns olika stora grupper (ojämställdhet) så är det på grund av otillbörlig strukturell diskriminering.

Nu håller jag inte med om att det är så enkelt, men låt oss för sakens skull anta detta som en sanning. Vi använder statistik till vår fördel (män har högre lön, det finns fler män i bolagsstyrelser, fler nobelpris går till män och så vidare). Blotta faktumet att männen är fler talar för otillbörlig diskriminering av kvinnor, kan vi vidare anta från första premissen.

Premiss 2 är syntetiskt, till skillnad från första som är normativt. Vi kan alltså med lite ansträngning fastställa empiriskt hur många kvinnliga respektive manliga forskare inom genusvetenskapen det finns. Av ren och skär lathet väljer jag dock bara de tre största universiteten i Sverige:

Universitet Genusvetenskap Varav män Slutsats (enl P1)
Stockholms universitet 22 personer 4 män Män diskrimineras.
Göteborgs universitet 8 personer 0 män Män diskrimineras.
Lunds universitet 30 personer 7 män Män diskrimineras.

Tabell 1. I de fall jag inte lyckats avtyda könet utifrån namnet, med till exempel utländska namn, har jag räknat dessa till jämställdhetens fördel, alltså män. På Göteborgs universitet är det institutionen för kulturvetenskaper som avses och ”enl P1” syftar helt enkelt på premiss 1 i argumentet ovan.

Med argumentet ovan, att underrepresenterade grupper är otillbörligt diskriminerade, kan vi inte dra någon annan slutsats än att män är strukturellt diskriminerade från genusvetenskapen. De praktiserande genusforskarna ägnar sig alltså åt diskriminering av män och presenterar resultat som kommer fram till att främst kvinnor är diskriminerade. Låter det som en solid slutsats baserad på vetenskap snarare än egenintresse?

Nu är förstås inte min bild av diskriminering så här primitiv. Alltså att bara räkna kön och sedan dra slutsatser om diskriminering. Ett oproportionerligt utfall behöver inte bero på diskriminering, utan kan bero på flera andra faktorer, inte minst individens eget intresse. Jag har redan i detalj demonstrerat varför denna idé om diskriminering är felaktig, men låt oss dra några viktiga punkter från denna artikel:

Detta problem existerar dock bara om man förutsätter att ojämn är detsamma som orättvis. Bara för att ett utfall ser ut på ett visst sätt, till exempel 30 procent kvinnor och 70 procent män på en arbetsplats, innebär det inte att utfallet är orättvist så länge lika fall behandlats lika. Man måste ta hänsyn till hur strukturerna uppstått, och inte bara titta på att de faktiskt har uppstått.

[…]

På detta vis kan könsmaktsordningen och andra strukturalistiska idéer ignorera hur strukturer uppstått och i stället försöka förleda oss att tro att strukturen i sig är ett mått på orättvisa.

Det hela kan dock sammanfattas på ett betydligt enklare sätt:

Vill man prata om orättvisor får man titta på vad människorna gör, inte vad de är.

***

Uppdaterat november 2017: Ändrade ingressen och tog bort ett syftningsfel som kunde tolkas som att svenska universitet står bakom påståendet. Gjorde även samma korrigering i brödtexten.

Publicerad 2011-08-22