Ett argument mot Vilks publicering är att muslimer blir kränkta av Muhammedbilderna. Detta tycks vara ett mycket vanligt argument, vilket jag förvisso redan förklarat varför det är ogiltigt. Men för att köra ned pålen lite djupare i hjärtat på argumentet ska jag även jämföra det med ett annat argument som dessa anti-Vilks-förespråkare ofta kör med.

Påstående 1: Muslimer blir kränkta.

Det första påståendet håller nog flera människor med om. Det är väl ett faktum att muslimer blir kränkta av karikatyrer? Håller du med om det?

Påstående 2: Muslimer blir våldsamma.

Här kanske någon instinktivt vill bemöta det andra påståendet. Företrädesvis med motargumentet om att man inte kan dra alla muslimer över en kam. Det finns ju faktiskt moderata muslimer som inte tillgriper våld, utan faktiskt värnar om det fria ordet. De våldsamma muslimerna är endast en minoritet.

Och det må vara helt sant. Vad jag däremot vill accentuera är den skrämmande acceptansen för det första påståendet: ”Muslimer är kränkta”. För är inte det egentligen samma sak som att säga att muslimer blir våldsamma? Är inte det detsamma som att dra alla muslimer över en och samma kam? Hur vet vi att alla muslimer blir kränkta? Jag vill hävda att vi inte vet det alls. Det är en premiss som blivit accepterad och inrotad i den offentliga debatten och som tyvärr inte passerat det kritiska tänkandet.

Att måla ut någon som ett offer gör vi människor lättvindigt. Vi ikläder gärna människor kollektivt en kostym av förtryck. Men när vi försöker ikläda dem en kostym av skuld, som i fallet med att kalla ”alla” muslimer våldsamma, tar vi intuitivt avstånd från argumentet  eftersom det vore att gruppera ihop människor snarare än att se deras individuella handlingar. Eller vad man formellt kallar pars pro toto – delen för helheten.

Vad har då detta för betydelse? Denna inkonsekvens i argumentation ställer förstås bevisbördan allena på den som argumenterar emot muslimernas påstådda kränkthet (alltså den som argumenterar för Vilks yttrandefrihet om vi ska polarisera och förenkla debatten något). Därför är det viktigt att upptäcka sådana här ad hoc-fallacier.

Liknande inlägg

• Konsten att stå upp för yttrandefrihet när man inte får kränka
• Pakistan censurerar Facebook på grund av Muhammedbilder
• 20 maj 2010 är Draw Muhammed Day
• ”Vi måste ifrågasätta argumentet om kränkthet som sådan”

Det jag talar om är Filosofiska rummet i P1, som under söndagen diskuterar felslut, det vill säga retoriska argumentationsfel, med Andreas Anundi från bloggen Tankebrott.

Filosofiska rummet söndagen den 15 februari 2009 klockan 17:03 i P1 alltså.

Liknande inlägg

• ”Dra inte alla muslimer över samma kam! De blir kränkta!”