Tillit och rättssäkerhet kan anses vara grundläggande byggstenar i ett fungerande, demokratiskt samhälle. Och Sverige ligger högt i internationella mätningar av tillit mellan människor. Nu visar ny amerikansk och brittisk samhällsforskning att graden av medborgares tillit kan påverkas negativt av invandring från andra kulturer. Men den behöver inte göra det.

Från Filosofiska rummet i Sveriges Radio P1 den 6 februari 2011.

Gäster är socialantropologen Aje Carlbom vid Malmö högskola, religionshistorikern Anne Sofie Roald vid Malmö högskola och filosofen Per Bauhn, Linneuniversitetet.

Liknande inlägg

• Vad är meningen med livet?
• Vad tusan är filosofi egentligen?
• ”Man får inte vara rädd för att yttra sin åsikt”

Man får inte vara rädd för att yttra sin åsikt. Går man ut med ett ställningstagande där man försvarar en position, som även om den försvarar värden som man tror är självklara, så i en politisk situation där vi befinner oss så kommer den att misstolkas och man kommer få kritik för det. Det hör till debatten.

Debatten är inte till för de som är rädda för att bli ifrågasatta. Den du ifrågasätter har i lika stor utsträckning rätt att ifrågasätta oss. Det är lite därför det finns en debatt. Om det inte finns en debatt hade det varit ett tecken på att vi hade slagit in öppna dörrar, och i så fall hade man kunnat ifrågasätta poängen med att skriva över huvud taget. Debatten är lite av den luft vi lever av – och lever i.

Citatet kommer från Per Bauhn, professor i praktisk filosofi.

Liknande inlägg

• ”Kan man åberopa religion är omskärelse helt plötsligt en rättighet”
• ”Vi måste ifrågasätta argumentet om kränkthet som sådan”

I ett fritt samhälle hör känslan av kränkthet till normaltillståndet. Vi har rätt att ge svar på tal, men inte rätt att förbjuda själva talet. Därför kan den islamistiska vreden mot Muhammedbilderna inte hanteras genom eftergifter, skriver filosofiprofessorn Per Bauhn.

Det är ingressen på debattartikeln som Per Bauhn, professor i praktisk filosofi (och en av mina favoritfilosofer till råga på allt), skriver i Svenska Dagbladets brännpunkt.

Här kommer ett intressant stycke om att ta hänsyn till människor som blir kränkta, vilket jag gick in på lite i min egen artikel häromdagen:

Hänsynsargumentet måste emellertid nagelfaras hårt, eftersom det ytterst är utövandet av medborgerliga fri- och rättigheter som står på spel. Till att börja med måste vi tillåta oss att ifrågasätta argument om kränkthet som sådana. Vem som helst kan känna sig kränkt av vad som helst.

I Schweiz kände man sig till exempel kränkt av islams synliga närvaro och röstade för ett förbud mot minareter. I Frankrike kommer kanske burkan att gå samma väg – också därför att en sekulär majoritet känner sig just kränkt och utmanad av en islamistisk klädkod.

Detta är den subjektiva kränkthetens paradox. Muslimer kan vara kränkta av Muhammed som rondellhund och icke-muslimer kan vara kränkta över muslimers klädkod. Således, om vi ska visa hänsyn och inte rita rondellhundar måste muslimer i samma utsträckning byta klädkod. Min frihet slutar där din frihet börjar. Vi har därför inte rätten att påtvinga våra övertygelser på någon annan, i synnerhet inte när de är två arbiträra värden i ett paradigm av flera.

Bauhn fortsätter:

Men vi kan också kräva av vuxna normala människor att de ska kunna ifrågasätta sina egna känslomässiga reaktioner och hur dessa reaktioner omsätts i handling. Det är ett allvarligt misstag om vi i våra resonemang kring religiös tro gör undantag för de troende, och frånkänner dem ett ansvar för hur de reagerar på upplevda utmaningar mot deras tabun.

Då frihet är ett av de mest basala intrinsikala värdena som existerar trumfar det subjektiva upplevelser av kränkthet vilken dag som helst. Om vi fråntar människor deras rätt till frihet (i det här fallet frihet från tvång, då frihet per se är ett komplext filosofiskt begrepp) fråntar vi dem också möjligheten att opponera sig när de är kränkta. Det är ytterligare en av paradoxerna.

Jag är glad över att muslimer som flytt från andra länder kan komma hit och utnyttja sin yttrandefrihet. Jag hoppas att alla ska inse värdet av denna rätt. Men som med alla rättigheter existerar den enbart om den utnyttjas. Att ”visa hänsyn” kan man göra mot Ahmadinejad också, men det är det få som förespråkar.

Liknande inlägg

• Konsten att stå upp för yttrandefrihet när man inte får kränka
• Vad händer om man blir kränkt? Man blir kränkt.
• ”Kan man åberopa religion är omskärelse helt plötsligt en rättighet”