I ett fritt samhälle hör känslan av kränkthet till normaltillståndet. Vi har rätt att ge svar på tal, men inte rätt att förbjuda själva talet. Därför kan den islamistiska vreden mot Muhammedbilderna inte hanteras genom eftergifter, skriver filosofiprofessorn Per Bauhn.

Det är ingressen på debattartikeln som Per Bauhn, professor i praktisk filosofi (och en av mina favoritfilosofer till råga på allt), skriver i Svenska Dagbladets brännpunkt.

Här kommer ett intressant stycke om att ta hänsyn till människor som blir kränkta, vilket jag gick in på lite i min egen artikel häromdagen:

Hänsynsargumentet måste emellertid nagelfaras hårt, eftersom det ytterst är utövandet av medborgerliga fri- och rättigheter som står på spel. Till att börja med måste vi tillåta oss att ifrågasätta argument om kränkthet som sådana. Vem som helst kan känna sig kränkt av vad som helst.

I Schweiz kände man sig till exempel kränkt av islams synliga närvaro och röstade för ett förbud mot minareter. I Frankrike kommer kanske burkan att gå samma väg – också därför att en sekulär majoritet känner sig just kränkt och utmanad av en islamistisk klädkod.

Detta är den subjektiva kränkthetens paradox. Muslimer kan vara kränkta av Muhammed som rondellhund och icke-muslimer kan vara kränkta över muslimers klädkod. Således, om vi ska visa hänsyn och inte rita rondellhundar måste muslimer i samma utsträckning byta klädkod. Min frihet slutar där din frihet börjar. Vi har därför inte rätten att påtvinga våra övertygelser på någon annan, i synnerhet inte när de är två arbiträra värden i ett paradigm av flera.

Bauhn fortsätter:

Men vi kan också kräva av vuxna normala människor att de ska kunna ifrågasätta sina egna känslomässiga reaktioner och hur dessa reaktioner omsätts i handling. Det är ett allvarligt misstag om vi i våra resonemang kring religiös tro gör undantag för de troende, och frånkänner dem ett ansvar för hur de reagerar på upplevda utmaningar mot deras tabun.

Då frihet är ett av de mest basala intrinsikala värdena som existerar trumfar det subjektiva upplevelser av kränkthet vilken dag som helst. Om vi fråntar människor deras rätt till frihet (i det här fallet frihet från tvång, då frihet per se är ett komplext filosofiskt begrepp) fråntar vi dem också möjligheten att opponera sig när de är kränkta. Det är ytterligare en av paradoxerna.

Jag är glad över att muslimer som flytt från andra länder kan komma hit och utnyttja sin yttrandefrihet. Jag hoppas att alla ska inse värdet av denna rätt. Men som med alla rättigheter existerar den enbart om den utnyttjas. Att ”visa hänsyn” kan man göra mot Ahmadinejad också, men det är det få som förespråkar.

Liknande inlägg

• Konsten att stå upp för yttrandefrihet när man inte får kränka
• Vad händer om man blir kränkt? Man blir kränkt.
• ”Kan man åberopa religion är omskärelse helt plötsligt en rättighet”

I mars förra året kunde vi följa hur den islamistiska organisationen OIC arbetat för att göra kritik av islam förbjudet. Genom en icke-bindande FN-resolution i Human rights council förbjud de religionskritik i allmänhet och islamkritik i synnerhet. I mars i år kommer även en bindande FN-resolution som förväntas bli tvingande för alla medlemsländer och som begränsar yttrandefriheten för de som kritiserar islam.

OIC, varav många medlemsländer är diktaturer, menar att tanken med att förbjuda islamkritik är att att sprida ”tolerans” för muslimer. Att inte tillåtas kritisera islam innebär dock slutet på yttrandefriheten och slutet på de universella mänskliga rättigheterna, menar den internationella humanistorganisationen.

Inte heller Christopher Hitchens skräder orden: Don’t Say a Word – A U.N. resolution seeks to criminalize opinions that differ with the Islamic faith. Han sätter också ord på resolutionen i en tv-intervju:

Brottet hädelse avskaffades i Sverige 1970. Men det är alltså dags att förbjuda hädelse igen. Att kritisera något som anses heligt av en religion.

Yttrandefrihet är ett, tyvärr, ganska missuppfattat ämne. Många vill gärna se att man inte yttrar kränkande eller stötande åsikter. Men det är precis det som yttrandefriheten finns till för. Föreställ dig själv ett land där man bara får säga vänliga saker om varandra. Där behövs ingen yttrandefrihet. De länderna brukar vi kalla Somalia och Iran bland flera. Och flera av medlemsländerna i OIC.

I teorin är FN-resolutionen en skiftning från stark yttrandefrihet till större religionsfrihet. ”Religionsfrihet” blir i detta fall nyspråk, eftersom det i realiteten innebär att man ska utöva sin religion fritt utan att bli offer för ”förtal” som det kallas.

Som tidningen Scoop skriver:

international human rights law are designed to protect individuals, not abstract values or institutions.

OIC och dess likar identifierar sig själva med religionen. Dock måste man skilja mellan religion och utövaren av religionen. Den förstnämnda skall tåla att kritiseras, men däremot inte nödvändigtvis det senare. Resolutionen gör att den gränsen suddas ut. Ett angrepp på exempelvis koranen är automatiskt ett angrepp på dess anhängare och deras trosövertygelser.

Samtidigt får FN:s ”Special Rapporteur” uppdrag att aktivt leta efter dessa ”förtal”, i motsats till hur det har varit tidigare, där man letade efter begränsningar av yttrandefriheten.

Det enda som stärks är islams särställning genom att få ett frikort från all kritik och i samma veva göra det till ett brott.

”Islams krig mot friheten”

Komikern och religionskritikern Pat Condell levererar en kritisk känga åt den nya resolutionen och islam i allmänhet.

Tänkvärt citat från Condell:

I thought the united nations existed to help drag country like this out of the stone age, not for them to drag everybody else back there.

Så tänk dig för nästa gång du med ord väljer att kritisera en religion som förordar handgriplig stening och tortyr av människor. Då är det du som begår det allvarliga brottet: Hädelse.

Liknande inlägg

• Säg hej då till din yttrandefrihet
• Påtvingad muslimsk högtid ska göra landet mindre islamfientligt
• Är bokbål av koranen något som bör hindras?

Liknande inlägg

• ”Vi måste ifrågasätta argumentet om kränkthet som sådan”
• Islamkritik förbjuds i ny FN-resolution