Jag behövde inte ens formulera min åsikt själv, så jag citerar Staffan Heimersson i stället:

Jag röstade på Piratpartiet därför att, inte trots att, det är ett enfrågeparti. En fråga, en enda, räcker för mig de kommande fem åren i Bryssel och Strasbourg. Frågan är: Internets frihet och vår personliga integritet.

Detta var inget hastigt uppkommet beslut för min del. Det togs den 18 juni 2008. Dagen då den svenska riksdagen röstade igenom FRA-lagen och sade ja till att misstänkliggöra och övervaka det svenska folket. Sedan dess har fler och fler drakoniska lagar passerat röstboskapen i riksdagen och i synnerhet EU-parlamentet vilket gör att min övertygelse om Piratpartiets betydelse ökar.

Upphovsrättsfrågorna som Piratpartiet står för är jag däremot mer kluven till. Att på sikt avskaffa patent och upphovsrätt tror jag inte är rätt väg att gå, jag tycker att Sveriges nuvarande upphovsrättslagstiftning är ganska hygglig (med undantag för Kronofogdens rätt att genomföra intrångsundersökning och liknande).

Det som behöver förändras är människors syn på upphovsrätt. Att kopiering inte kan likställas med exemplarframställning i klassisk bemärkelse och att fler verk görs tillgängliga med creative commons-licens. En mer diversifierad försäljning så att makten flyttas från stora konglomerat till mindre nätbutiker där artisten eller filmaren kan få mer makt över sitt eget verk. Vi lever i en sådan tid nu. Det handlar om sund marknadspolitik snarare än upphovsrätt i mina ögon.

Liknande inlägg

• Mark Klamberg: EU-kommissionen utesluter alternativ till masslagring
• EU är ett hot mot öppenheten | Kulturbloggen
• Enskildes rätt till internet säkrad enligt EU