Tja, inte fan vet jag. Däremot vet jag en annan sak: Frågan är helt meningslös.
En föreställning jag stött på vid några tillfällen (i synnerhet via populärkulturen) är att det är meningen med livet man studerar inom filosofi. Nu har jag förvisso aldrig studerat en enda poäng filosofi, men däremot är jag begåvad med två ögon och en Billy bokhylla. Jag har aldrig någonsin stött på frågan om livets mening i filosofin. Inte ens i närheten. Och varför skulle man det?
Vad jag däremot har stött på är sådant som kan verka banalt: Vad är tid? Vad är kunskapens natur? Hur bör vi handla och agera? Hur bör samhället utformas? Vad är skillnaden mellan vetenskap och det som inte är vetenskap? Vilka typer av argument finns det? Den typen av frågor. Abstrakta och konstiga.
Meningen med livet är en till synes meningslös fråga på många sätt. Bland annat därför att den förutsätter något den ännu inte har visat, nämligen den att det finns en mening med livet. Det är som frågan ”Har du slutat slå din fru?”. Det är en felaktig fråga ur två synpunkter, nämligen den att den förutsätter att personen slår sin fru, och därefter frågar om han eller hon har slutat med det. Samma sak är det med meningen med livet.
Vi kan lika väl fråga oss ”Varför är meningen med livet att äta sylt?”. Den som avfärdar den frågan med hänvisning till att ingen har visat att syltätande är livets mening, har förstått att man inte kan baka in påståenden i frågan. Men då får man också ifrågasätta det första påståendet, att det faktiskt existerar en mening med livet. Jag har ännu inte sett någon demonstrera att det existerar en mening med livet.
Människan är meningssökande i den mening att vi försöker ge mening åt vardagen för att strukturera upp världen. Det är inte bara saker som händer för att slumpen dikterar det (notera att jag använder ”dikterar” som metafor). Det är uttänkt enligt en grandios plan som vi får reda på när vi dör. Här kan man förstås ana religionens rötter och det mesta där är förstås ogrundat trams baserat på döda fältherrar med vanföreställningar av aldrig tidigare skådad dignitet.
Att vi människor letar efter mönster där de inte finns några, är egentligen något psykologin bäst besvarar och det lämnar vi därhän i denna text (annars, se exempelvis Just world hypothesis).
Men, åter till frågan. Frågan om vad som är meningen med livet är därför ingen fråga alls, utan ett påstående som ännu inte getts några skäl att ta på allvar. Det vi i stället bör göra är att söka oss till andra ämnen än filosofi för svar. Personligen föredrar jag musik och ”tänkvärda citat”, medan poesi eller dikter kan tilltala någon annan. Det är dock på sin plats att poängtera att detta inte ger några definitiva eller absoluta svar på frågan, utan snarare vad som är viktigt för dig. Och det ska man på inga sätt underskatta.
Meningen med livet för dig, är en högst reell fråga som man bör ta på allvar. Vi har begåvats med livet (återigen, en metafor – vi människor är produkten av evolution, inte någon magisk fascist som lever i skyn) och vi bestämmer själva över hur vi vill disponera livet. Därför är introspektion, att söka inom sig själv, en god metod för att finna den subjektiva meningen med livet.
Ja, gott folk. Så är det. Sitt nu inte här och slösa bort din tid, utan gör det du tycker är kul. Själv lyssnar jag på musik i skrivande stund.
Senaste kommentarer