Opponent.se

Yttrandefrihetens vara eller icke vara är alla rationella människor överens om – alla har rätt till yttrandefrihet. Men man bör däremot inte alltid använda den, heter det. Här tänker jag besvara några invändningar mot yttrandefrihet.

Sju personer är gripna för att ha planerat mörda Lars Vilks som ritade profeten Muhammed som rondellhund. Via Mjömark hittar jag följande debatt om ämnet i programmet Efter tio som gick på TV4 i morse den 10 mars:

Jag ska kommentera några vanliga invändningar. De nämns ytligt i programmet, men jag tar min utgångspunkt huvudsakligen från det offentliga samtalet snarare än någon partikulär diskussion.

”Muslimer blir kränkta av publiceringen”

Det är ett trivialt påstående vi förmodligen alla kan hålla med om (det räcker ju faktiskt med två kränkta muslimer för att man ska kunna prata om muslimer i plural, även om frasen säkert konnoterar mer än så). Undertexten i den här meningen är dock att publiceringen av Muhammed som rondellhund därav skulle vara oberättigad. Alltså, om någon blir kränkt av X, bör detta X inte publiceras. Här finns det många invändningar, men jag ska belysa i huvudsak två:

Den första invändningen är att det finns många saker man kan bli kränkt över. En godtycklig social grupp kan bli kränkt över en polariserande social grupps åsikter. Ett fullt stringent argument vore därför att man skulle låta bli att publicera uppgifter som kunde kränka över huvud taget. Detta är förstås absurt eftersom det skulle leda till att yttrandefriheten inte skulle existera.

Jag har argumenterat med infödda svenskar som hävdar att islam har en särställning och ska behandlas annorlunda än andra religioner. Något argument till detta påstådda sakförhållande har jag däremot inte fått, mer än att man ska vara tolerant. Att vara tolerant är inte ekvivalent med att hålla käften, utan snarare att faktiskt visa tolerans mot yttrandefriheten och alla människors rätt att de facto uttrycka sig enligt denna rätt.

Den andra invändningen mot att underlåta publicering är att islam eller profeten Muhammed är abstrakta värden. Endast kränkning av individer kan anses vara orättfärdig. Ty om valfri social grupp kan definiera ett antal värden som inte får kränkas, kan jag likaledes sätta upp ett godtyckligt värde som jag inte anser får kränkas (och försöka åberopa religionsfrihet).

Om vi skulle kritisera scientologer för deras abstrakta värden, såsom thetaner eller den intergalaktiska rymdhärskaren Xenu, skulle förstås ingen bry sig det minsta eftersom det är ett originellt korkat påhitt. Alla vet att scientologin är en destruktiv sekt vars existens motiveras av profit, men det är icke desto mindre samma typ av kritik mot de båda religionerna. Vi gör helt enkelt en åtskillnad mellan olika värden som olika fina, men vars följder ligger på samma nivå.

Om man inte bör karikera Muhammed som rondellhund därför att muslimer känner sig kränkta, bör man heller inte karikera Xenu om scientologer känner sig kränkta. Att hävda något annorlunda vore att ge islam en särställning, vilket förvisso redan gjorts på FN-nivå, men det är icke desto mindre ett ogiltigt argument.

Man upplever helt enkelt en kränkthet därför att man identifierar sig med en övertygelse som explicit säger att man bör känna sig kränkt över vad andra säger och gör. Det är detta som är det absurda. Universella mänskliga rättigheter finns för att skydda individer, inte abstrakta värden.

”Eftersom islamister får vatten på sin kvarn borde inte rondellhunden publicerats”

Det heter också att ”publiceringen spelar islamisterna direkt i händerna”. Det är ett märkligt resonemang att något som gynnar islamister automatiskt skulle vara fel. Det är lätt att upptäcka det absurda om vi gör en analogi till en trivial vardagsföreteelse:

1. Det som gynnar islamister är fel.
2. Mat gynnar islamisters hälsa och välmående.
3. Alltså är mat fel.

Invändningen mot detta är förstås att publiceringen inte är någon isolerad händelse, utan har konsekvenser även flera år senare. Det är ett annat typ av konsekventialistiskt resonemang som går ut på att konsekvenserna av handlingarna ska utröna om handlingen var befogad eller inte. Det vill säga, om många människor blir kränkta var handlingen fel. Men då är återigen jämförelsen till Xenu inte långt borta.

Att hävda att man inte får publicera en teckning genom att appellera till de konsekvenser som kan tänkas uppstå, i synnerhet våld, är därför ett logiskt felslut av stora mått. Om jag ritar en teckning som leder till att jag får ett pris på mitt huvud vore mordhotet förstås inget argument mot teckningen.

Att publiceringen på något vis skulle undergräva toleransen eller förståelsen mellan muslimer och icke-muslimer är heller inget vidare gott argument. Problemet i det fallet är att människor i allmänhet generaliserar från enskilda händelser. Det vill säga, om en islamist mordhotar en konstnär så når man slutsatsen att ”muslimer är våldsamma” vilket förstås är rent nonsens. Att vi människor däremot generaliserar från anekdoter har med vissa evolutionära förklaringar att göra, och då måste man förklara varför en sådan generalisering är ett felslut och därmed ogiltigt.

För om man kan hävda att publiceringen leder till att folk gör felaktiga generaliseringar om muslimer (vilket leder till intolerans) och därmed är felaktig, kan man lika väl hävda att förståelsen för orsakssamband är bristande och vi måste därför lägga större vikt vid att utbilda människor i rationellt och kritiskt tänkande.

Skillnaden är att den förstnämnda metoden syftar till att undertrycka information eftersom människor ”inte kan hantera den” medan den sistnämnda syftar till att kritiskt granska informationen därför att människor är rationellt kapabla till att göra så.

Jag är för en yttrandefrihet där man tillåts yttra sig utan att tänka på vilka abstrakta värden människor kan tänkas identifiera sig med, och därmed känna sig kränkta. Är du?

Läs också

• Välkommen till verkligheten. I Sverige har vi yttrandefrihet. (Länk till min andra blogg)
• Säg hej då till din yttrandefrihet
• ”Alla ska väl känna en berusande frihetskänsla?”

(Tack för att du läste ända hit. Jag noterar att det är exakt ett år sedan jag skrev om FN-resolutionen som ger islam en särskild juridisk ställning, vilket är lite ironiskt.)