Opponent.se

”Lagen gäller även på internet!” är budskapet under IPRED-debatten. Men internet är inte riktigt samma sak som verkligheten, om vi pratar om FRA-lagen. Den diametrala åsiktsskiftningen i perspektiv är oförenlig vid jämförelse. Ett perspektiv måste förkastas.

När det gäller FRA-lagen är det skillnad på brev och e-brev. Det senare kan man söka igenom, lagra och registrera i hemlighet.

Det vore däremot otänkbart om Posten får i uppdrag att i hemlighet ånga upp varje brev och läsa igenom dem i bästa Stasi-manér. Vem skrev du till? Vad skrev du och hur ofta skickar du brev dit? Men av någon anledning tycks det fullt legitimt att göra det med e-brev eftersom de inte är fysiska. Det är nästan ett absolut krav att göra det, då vår frihet är ohyggligt hotad av en minimalistisk hotbild. Det är en oxymoron som heter duga!

Då kommer vi till IPRED-lagen. Privata företags rätt att få fram namnet bakom IP-nummer. Vi får höra att upphovsrätten även gäller på nätet, och att nätet inte ska vara en frizon för pirater. Här påpekas hur vi måste skydda äganderätten och man jämför stöld av en cykel och gräsklippare som att kopiera ett gäng låtar. Man glömmer att upphovsrättsbrott är en del av immaterialrätten.

Budskapet är att brev och e-brev inte är samma sak när vi pratar FRA-lagen. Men budskapet från IPRED-anhängarna är att lagen självklart även måste gälla på nätet.

Om vi läser i Europakonventionen, artikel 8, kan vi konstatera följande:

Artikel 8 -– Rätt till skydd för privat- och familjeliv
1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

Notera att det står att vi har rätt till skydd för korrespondens. Det står inte ”rätt till skydd korrespondens som skickas brevledes”. Vi har skydd för vanliga brev. Och e-post. Och sms. Och fax. Nyckelordet här är korrespondens. Inte vilken teknik som används.

Givetvis finns det inskränkningar i denna rätt, och det gäller grov brottslighet eller fara för rikets säkerhet. Men ett krav, enligt Europadomstolen, är att man enkelt ska kunna förutspå när ett sådant intrång sker. Om du sysslar med vapensmuggling över gränsen kan du förvissa dig om att du är föremål för avlyssning. Om du däremot skickar en semesterhälsning hem till Sverige så ska du inte behöva undra om du står på statens topp-10-lista över dissidenter.

Det var också därför Europadomstolen dömde Storbritannien. Man får inte övervaka människor hur som helst. Medborgarna måste någorlunda kunna förutse när de är övervakade av staten.

Men tack vare FRA-lagen (som började gälla den 1 januari) och datalagringsdirektivet kan vi vara säkra att vara konstant övervakade. Hela tiden. Överallt. Helt i strid med Europakonventionen.

Webbplatsen riksdagssvar.se hade till uppgift att fråga våra riksdagsledamöter hur pass väl insatta de var i FRA-lagen och dess konsekvenser. Fem enkla frågor som avslöjar deras kunskapsnivå, eller snarare brist på kunskap. Kritikerna förstod givetvis att någon skillnad inte existerade mellan brev och e-brev. Det är ju liksom därför de är kritiker. De som försvarar FRA-lagen i riksdagen har i huvudsak valt att avstå från att svara på frågorna.

Vi kritiker förstår varför.