Opponent.se

Där FRA-lagen slutar (kartläggning av e-post) tar datalagringsdirektivet vid (kartläggning av telefon). Många små inskränkningar i den personliga integriteten resulterar i en total kartläggning av elektronisk kommunikation.

Tänk på att varje gång du ringer ett samtal ska staten veta…

• Vem kommunicerade du med?
• När kommunicerade ni?
• Var fanns du och din samtalspartner geografiskt under samtalet?
• Var brukar du befinna dig när du ringer?
• Hur ofta ringer du till personen?
• När ringde du senast?
• Vilka nummer brukar du ringa?
• Hur länge pratar du?
• Vilka organisationer brukar du ringa?
• Har du ringt till din församling, advokat, journalist, anonyma alkoholister eller läkare?

Dessa frågor – och mycket mer – har staten svar på. Att vara anonym ska dessutom bli kriminellt, enligt Anders Ahlqvist vid Rikskriminalen:

– Att syssla med anonymesringstjänster kommer inte att vara tillåtet eftersom det bryter mot lagen.

Det är inte konstigt att anonymitet är att betrakta som ett brott om man ska ägna sig åt kartläggning av befolkningen. Man kan inte kartlägga den som är anonym.

Klamberg skriver om likheterna mellan FRA-lagen och datalagringsdirektivet och påpekar att FRA:s trafikdatabas kommer att kartlägga e-post och surfdata, precis som datalagringsdirektivet kommer att kartlägga sms, telefon och fax. Nästa steg är att kartlägga vanliga brev. Men var lugn, det är redan på gång det också!

”Men jag har ju rent mjöl i påsen!” säger du. Då är det värt att åter påminnas om att Datalagring får tyskar att sluta ringa och att människor ändrar beteende:

– När min kollega i det tyska parlamentet frågade regeringen hur ofta man använder sig av lagen blev svaret att enbart under maj och juni så hade man 2 996 förfrågningar där man ville få tillgång i trafikdata. Då är det ju uppenbart att man inte bara vill ha information om allvarliga brott.

Som Christopher Kullenberg uttrycker det: ”Där föll rent-mjöl-i-påsenargumentet pladask!” Även Maria Abrahamsson skriver om att Varningsklockorna ringer med tanke på det tyska folket. En social kontroll av befolkningen.

Som jag skrivit tidigare, det är en naturlag att staten utnyttjar de maktmedel den tillskansar sig. Det är fullkomligt självklart. Man stiftar inte en lag med tanken att den inte ska användas. Eller att syftet inte är att utnyttja den fullt ut. Man utnyttjar den fullt ut eftersom man kan.

Via opassande hittar jag också Dennis Töllborgs debattartikel ”Påfallande tyst om Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden”. Töllborg, som är professor i rättsvetenskap, och jag har tidigare varit i polemik på bloggen om FRA-lagen.

I dag fick jag även tips om dokumentärfilmen De andras liv (originaltitel Das Leben der Anderen) som handlar om Stasi år 1984 (passande!) som övervakade den kulturella eliten. Svenska Wikipedia har beskrivningen:

Filmen utspelar sig i Östberlin med början 1984 och handlar om den till synes känslolöse Stasi-mannen Gerd Wiesler som får i uppdrag att övervaka författaren Georg Dreymann och dennes flickvän, skådespelerskan Christa-Maria Sieland. Inledningsvis ser Wiesler uppdraget som en möjlighet att klättra i hierarkin och rapporterar sanningsenligt till sina överhuvuden i Stasi-ledningen. Efterhand som fascinationen och förståelsen för de övervakade konstnärerna växer, flyttas hans lojalitet och utan deras vetskap börjar han istället att skydda dem.