Sveriges konsumenter gillar inte Icas registrering av kunder men får däremot inte medhåll av läsarna.
Jag ser inte detta som något problem. Användandet av Ica-kortet är valfritt och det du ger upp för din personliga integritet är just rabatter av allehanda slag. Det är också av den anledningen jag inte använder kundkort, trots att jag en gång i tiden skaffade Ica-kort.
På detta vis får jag heller inga personliga rabatter, men jag ser inte det som något stor förlust som motiverar att jag ger upp en del av min personliga integritet.
Denna typ av registrering ser jag som fullständigt harmlös. Visserligen finns det ett fall av sluttande plan, men det handlar i stället om att polisen vill se vad du handlar för att se om du köper samma saker som en terrorist. Den formen av integritetsintrång är tvingande och kan inte undvikas.
Köper du en större mängd plastpåsar hos Ica så ska du förmodligen smuggla knark, och då är det statens rättmätiga uppgift att kartlägga ditt liv och i synnerhet dina flygresor. Dina resor till Colombia är särskilt intressanta och du börjar undra varför du blir kroppsbesiktigad varje gång du passerar tullen.
Hur som helst, skulden för detta är inte Icas, utan bristande lagstiftning som skyddar individen. Ett starkt grundskydd för elektroniska uppgifter som rör individer borde vara den första åtgärden. Varje inskränkning i detta skydd ska sedan motiveras och fördelarna måste vida överväga nackdelarna för att det ska anses som godtagbart. I dag finns inget sådant skydd, utan det kan räcka med att stifta en lag som ger staten tillgång till uppgifterna.
De elektroniska fotspåren tenderar mer och mer likna fiskstim i havet som statsmakten ser som sin självutnämnda uppgift att fiska hejdlöst efter en eller två fula fiskar, på bekostnad av att man som giriga fiskemän dränerar hela havet på liv.
Senaste kommentarer